Livet som en turkisk flicka
Som många av er redan vet, så är min klass med i ett Eu-projekt tillsammans med sju andra länder. Projektet går ut på att vi ska (ca tre från varje land) besöka alla medverkande länder. Syftet med Comenius - Crafting Europe är att vi ska lära oss om andra kulturer, religioner och levnadssätt. Jag, Hanna och Elin fick förmånen att åka till Turkiet, och eftersom att vi kom hem för en vecka sedan tycker jag att det är dags att jag berättar lite om veckan och visar lite bilder.
Jag delar med mig av en statusuppdatering som jag skrev på facebook kvällen då jag kom hem:
"Att ta chansen att åka iväg på den här resan är ett av de allra bästa beslut jag någonsin fattat. Jag har fått lära känna människor, väldigt fina människor. Familjen jag har bott hos och människorna jag träffat har varit helt fantastiska, och jag kan egentligen inte förstå hur vi kan ha haft så roligt även om vi inte ens kunnat prata med varandra. Att inte tala samma språk måste ha varit den största utmaningen, men vi har funnit lösningar till att förstå varandra ändå. Kroppsspråket var det som fungerade allra bäst. Detta får mig att inse att det inte spelar någon roll var vi kommer ifrån, vad vi tror på eller vilken ögon- eller hudfärg vi har. Alla är vi människor, alla är vi lika mycket värda. Jag har haft en otroligt lärorik och rolig vecka, och vill tacka alla inblandade."
Den statusen tycker jag tar upp det allra viktigaste vi lärde oss i veckan. Vi har varit med om så otroligt mycket som vi aldrig kommer att glömma.
Slitna krigare på flygplatsen i Istanbul. (Vi flög Luleå - Stockholm - Istanbul - Samsun)
. Home sweet (turkish) home.
En bild på den fina tjejen som jag och Elin bodde hos.
Första gången vi träffade killarna, då hade vi ingen aning om hur roligt vi skulle ha med dem.
Den här bilden får symbolisera halva veckan, som bestod av buss. Tur att vi hade trevligt sällskap i alla fall.
En av våra bussresor gick upp till den här borgen.
Hakan, Hanna, Jag och Ela på ett café en kväll.
Seni seviyorum Ela. ♥
Här köpte vi frukt flera gånger. Väldigt färsk och god frukt.
Vi åkte linbana upp på ett berg som kallas Boztepe..
.. Och från linbanan såg man ut över hela Ordu, väldigt häftigt och vackert.
Till vänster på bilden ser ni tjejen som Hanna bodde hos, och till höger ser ni hon jag och Elin bodde hos.
Något vi lärde oss var att turkarna äter hela tiden, och då överdriver jag inte. En typisk måltid började med soppa, sedan varmrätt och avslutades ofta med någon väldigt söt efterrätt. Sen var det dags för turkiskt te.
När maten på tallriken var slut försökte dem alltid fylla på med mer mat, och det blev lite problem ibland när man inte kunde förklara att man faktiskt var jättemätt. Elin skrattade ofta åt mina skådespelartalanger då jag skulle försöka få dem att förstå att jag faktiskt inte ville ha någon mer mat. Men givmilda var dem i alla fall.
Jag måste få avsluta detta inlägg med att visa en turkisk toalett, för dessa träffade vi faktiskt på oftare än vi trodde att vi skulle göra. I början tyckte jag att det var konstigt att inte ha en toalettstol utan bara ett hål i golvet, men jag vande mig ganska fort. I slutet av veckan valde jag faktiskt ibland turkiska toaletter istället för "vanliga" då de oftast var mer hygieniska och fräscha.
Fem inlämningsuppgifter på tre dagar
Äntligen. Från i torsdags har jag haft helg och jag har hunnit göra fem inlämningsuppgifter, och det är fortfarande bara lördagkväll. Jag far till Turkiet på lördag och dom här två veckorna innan jag far har jag haft sjukt mycket att tänka på, otroligt många uppgifter. Istället för att "ha allt i huvudet" så bestämde jag mig för att skriva upp ett "pluggschema". Den där dagen ska jag göra dom där uppgifterna, och den där dagen ska jag göra det arbetet, and so on. Det har faktiskt fungerat mycket bättre än jag trodde att det skulle göra.
Idag har vi spelat vår första seriematch, vinst med 5-0.
Endast åtta dagar kvar
Idag har jag varit på körskola, och nu är jag hos Josse för att käka middag. Älgskav, kroketter och pepparsås står på menyn.
Jag har även hunnit med att hämta ut passet, och nu känns det verkligen inte som att det är lång tid kvar. Om 8 dagar är jag i Turkiet och om 29 dagar far jag till Kreta. Är så grymt taggad!
